Orvar hjälper mig att förklara vad jag menar med att veterinäryrket är ett val för livet.

Vissa stunder måste bara delas med andra och mötet med Orvar var inget undantag!

När Orvar träffade Robinson-Buba

Det hela började med att jag tappade mängder av hår, tussar föll av. Alla ni har ju varit med om när en Basse skall ”ömsa” inför sommaren… Och detta var onormalt mycket och matte tyckte också jag var slöare än vanligt. Fast det är svårt att tro. Jag var även ömsom kall och varm om nosen och trampdynorna, kliade mig och gick och lade mig tidigt i korgen på kvällen. Jag stönade när jag skulle lägga mig ner.

Många av dessa symptom kan man tycka tillhör min höga ålder, 10,5 år = + 80 människoår. Så matte bokade tid hos min vanlige veterinär, detta var en dag innan matte och husse skulle resa till Sardinien på bröllop. Matte oroade sig att det skulle vara allvarliga problem och att de inte kunde resa. Men jag tänkte minsann inte ge upp så lätt, för jag skulle spendera 1 hel vecka tillsammans med mina bästisar: Ejmil & Valle.

Vi skulle äta och sova tillsammans och busa hela dagarna åka till landet och jaga/spåra harar. Vi kanske även skulle få träffa Åke och jaga den lilla retstickan!

När vi väl var hos veterinären så tittade han i mina öron (inte kul), lös med ficklampan rakt i ögat (otrevligt), lyssnade på lungor och hjärta (stetoskopet var iskallt). Sedan skulle de raka mig på benet så de kunde ta blodprov, som skulle skickas på analys. Matte som är pjåkig när det gäller blod, gick som vanligt ut i väntrummet och lämnade mig alldeles ensam med de 2 sköterskorna. Naturligtvis så blev jag helt förskräckt att min flockledare (matte) försvann, jag pep, tjöt och ylade för att hon skulle komma tillbaka. När vi var klara så kom matte tillbaka och jag var ju tvungen att beklaga mig lite och fortsatte att tjuta som en mistlur.

Veterinären och matte samtalade och han sa att jag börjar bli gammal och att jag har ont i mina leder. Så han ordinerade mig Metacam (smärtstillande och antiinflammatoriskt), det har jag haft förr och har blivit lite dålig i magen av. Så denna gång fick jag en mindre dos som jag skall äta till frukost resten av mitt liv. Det är en vätska som husse sprutar på min frukost, smakar inget och den gör att jag rör mig lättare och inte stönar lika mycket.

Veterinären föreslog att de skulle skicka blodet på 2 olika analyser; 1:a för att kolla mina vita blodkroppar. Då kan man nämligen se om jag har någon infektion, den 2:a analysen skulle skickas för att kolla värdet på min sköldkörtel. Det provet skulle ta 8 dagar att få svaret på. När man tappar mycket hår så kan det vara vanligt med nedsatt förmåga/störning i sköldkörteln. Matte tyckte att mitt immunförsvar verkade dåligt, för jag har även svamp i mungipan. Svampen är ”grön” och sätter sig på undre läppen, i ”vecken” nära mungipan. Det är vanligt på oss som har stora läppar och veck, det luktar illa och jag gnider munnen i soffan.

Nåja, det 1:a blodprovet skulle matte få svar på redan nästa dag. Så, att hon kunde hämta ut medicin om det behövdes. När provet kom så berättade veterinären att jag hade något sänkt värde på de vita blodkropparna, än normalt. Och vid ytterligare analys så påvisade det mask el. en allergisk reaktion. Veterinären tyckte då att matte skulle avmaska mig, men hon sa att det brukar hon göra 2 ggr/år och det var bara 1,5 månader sedan jag blev avmaskad. Då sa han att vi skulle vänta på det 2:a provet, matte berättade att han fick ta kontakt med Ejmil & Valles matte. För när svaret på provet skulle komma så skulle jag äntligen vara med grabbarna. Om det inte skulle visa något på det andra provet, så skulle jag fortsätta att få Metacam och vi skulle komma tillbaka om en månad för att ta om proverna. Nu var matte 2.500:- fattigare!, proverna, undersökningen och min medicin var inte direkt billig.

När vi kom hem så var det äntligen dags för mat, jag fick ingen frukost innan vi gick till veterinären, ifall jag skulle sövas. Så jag kastade mig över maten. Nästa morgon packade matte min mat, mina mediciner, min snuttefilt (som jag har i min korg) diverse ben och godis. Nu förstod jag att jag skulle sova borta ett par nätter. Vi gick ner till vår vanliga lilla plätt, jag gick på toaletten och vi gick vidare hem till grabbarna.

Ja, lyckan är ju total när man får hoppa upp i Sussis säng, stöna och bröla och samtidigt anfalla Valle. Som ni förstår så var det en helt underbar vecka. Jag ignorerade matte lite när hon hämtade mig, så att hon inte skulle tro, att jag inte har haft det bra.

Nåväl, det 2:a provet visade sig lite lågt, vilket man kan härröra till en allergisk reaktion, då är det vanligt att man tappar päls. Nu började matte fundera på vad jag kunde ha reagerat på. Jag hade fått ett fästinghalsband som man köper i hundaffären, den är gjord på naturliga medel som kryddor, oljor, kåda och annat. Så halsbandet åkte av, mina tuggben, mitt levergodis (snyft) plockade matte bort och till slut den optimala förnedringen: BADA! Ja, jag såg när matte lade ut badhanddukarna på köksgolvet och jag smet in i sovrummet och försökte gömma mig bakom sängen. Men det är inte så lätt att gömma sig när man är en lång och ståtlig basse som väger 37 kg. Matte vet ju alltid var hon skall leta efter mig. Ja, det är nog många av er som vet precis hur deppig och ledsen jag ser ut just nu, som en dränkt katt i duschen, ynklig tycker matte. Jag tappade oerhörda mängder av päls när jag badades och det verkade bli bättre, men nu så har det försämrats igen.

Nu hade det gått 2,5 veckor sedan vi var på mitt besök hos doktorn. Matte visste att min ordinarie veterinär var på semester, så hon fick rådgivning via telefonen av den andra veterinären (som jobbade på samma klinik) som hade läst igenom min journal. Matte var mycket orolig över att jag tappade päls och att jag fortfarande stönade. Den nya veterinären tyckte att jag skulle få högre dos av Metacam. Men matte blev inte riktigt nöjd med den konsultationen för vi hade inte löst mitt pälsproblem. Veterinären sade att jag hade ett nedsatt immunförsvar och matte frågade varför och veterinären tyckte då att vi skulle vänta tills min ordinarie doktor var tillbaka. Så jag skulle klia mig och tappa päls ytterligare i 2 veckor. Nu hade jag även börjat få mjäll av allt kliande.

Nu började matte bli arg på veterinären som inte kunde hjälpa! Matte gick ut på nätet för att läsa om artros, det är pålagringar på ex. armbågar och höfter hos äldre hundar. Hon tänkte att det kunde ha något att göra med mina stönanden, när jag lägger mig ner el. sträcker på mig, eller kanske reumatism?. Hon läste även om allergier och matte blev ännu argare. Matte har alltid tyckt att så fort vi har varit hos någon veterinär så är de alltid varit sena. Står med ena foten utanför dörren på väg till nästa patient. Ibland har det känts som om man skall be om ursäkt för att man stör dem och det är ingen veterinär som matte fått förtroende för. Ibland så har matte nästan sett dollartecken i veterinärens panna. Varje gång de har blinkat med ögonen som har fungerat som en taxameter, så höjs summan.

Nog klagat om alla dessa veterinärer som vi träffat, genom åren. Matte fortsatte att söka på nätet och kom då i kontakt med Bromma Djurklinik. Där jobbar Robinson-Buba som är utbildad både i fd Sovjetunionen och i Sverige med specialitet på närings- och foderlära.

Matte surfade omkring på deras hemsida och såg att man kan få rådgivning och ställa frågor till Buba. Framförallt att de har fri kostrådgivning på lörd-sönd. Matte beskrev hela händelseförloppet på mailen till Buba. En halvtimme senare så svarar han på mailen att han är lite upptagen, men så fort han får en lucka så vill han återkomma för att ställa frågor till matte. Matte tappade hakan, hon trodde att hon kanske skulle få svar om 1-2 veckor.

Samma kväll så ringde Buba och pratade med matte i en halvtimme och de bestämde att vi skulle besöka Buba redan på fredag. Matte var lite extra orolig för jag hade börjat matvägra och jag bara undrar vilken hanne på 10,5 år som är kastrerad: matvägrar?

För att ta sig djurkliniken så måste vi åka tunnelbana och därefter buss några stationer, hela resan tar ca 40 min. Nuförtiden så är man inte så snabb, utan allt tar sin tid och man skall inte jäkta. Nåväl, matte som är lite vimsig hade inte tagit reda på den exakta gatuadressen till djurkliniken. Utan bara gått ut på SL´s hemsida där man kan knappa in vart man åker ifrån och till vilken plats man skall besöka. Du skriver även in vilken tid du skall vara framme. Då får man en utförlig vägbeskrivning, med bussar, pendeltåg och tunnelbana och vilka tider som gäller. Fantastiskt! Jo, min vimsiga matte hade inte numret på huset, utan vet bara vad busshålls-platsen ligger där vi skall kliva av. Matte tänkte då att, man måste ju se någon skylt på någon fasad. Där vi kliver av så är det i utkanten av ett industriområde och matte ser inga skyltar.

Hon ringer husse och är alldeles uppjagad för att hon inte hittar, naturligtvis så är vi lite sena också. Husse försöker att hitta gatunumret i telefonkatalogen, men hittade den inte. Han fortsatte ut på nätet men lyckade inte där heller, han engagerar nästan hela kontoret, för att hitta gatunumret. Så, till slut så hittar de numret. Då, har matte och jag korsat en mindre farled och vi är på väg mot Bromma Flygplats. Vi hittar nu köpcentret, tar oss ner för backen och går runt det stora huset. Där på framsidan så står det med stora bokstäver ZOO och Bromma Djurklinik. Vi hade kommit på baksidan av huset och det visade sig att vi hade klivit av en busshållsplats för tidigt. Hade vi gått av vid nästa hållplats så hade vi sett huset, framifrån. Matte vet inte om SL hade fel eller om hon har vimsat till det?

Väl inne i ZOO-affären, så finns det underbara dofter av grisöron, tjurmuskler, levergodisar, kex ja ni förstår säkert! Jag hade ju inte fått äta gottis, jag försöker att ta en tjurmuskel, men matte ser mig. Det är ju katten också att hon alltid ser vad jag har för mig! Nu, visar det sig att djurkliniken är på andra våningen och det finns ingen hiss. Vi har alltid undvikit att gå i trappor, för när man blir äldre så kan man få problem med ryggen. Det är vanligt att hundraser med korta ben och långa ryggar kan få ryggproblem. När vi väl är uppe så flåsar både matte och jag vi går igenom ett “fisklandskap”, fullt av akvarier och fiskar och vidare in till disken/receptionen för att anmäla oss.

Sedan blir vi lotsade in till Buba. I normala fall så brukar jag vid denna tidpunkt ha förstått att vi skall till doktorn och jag försöker göra allt för att komma därifrån. Oftast så luktar det så kraftigt av allt desinficeringsmedel så jag börjar fnysa. Men nu så går jag fram till Buba, hälsar artigt och sedan lägger mig ner. Matte tittar förbluffat på vad som händer! Jag som alltid brukar försöka ta mig ut ur rummet, skaka som ett asplöv och tjuta/pipa lite när vi är på besök hos doktorn. Matte brukar kalla mig Houdini när vi är hos doktorn.

Nu hälsar Buba och matte på varandra. Buba tycker att matte skall berätta ALLT som har hänt genom åren med min mage. Hela berättelsen tar ca 10 minuter och sedan summerar Buba allt han hört och berättar om hundens liv och vad som händer med hunden när den blir äldre. Jo, matte har faktiskt förstått att jag inte är någon ungdom längre.

Buba konstaterar att jag får fel foder med för mycket proteiner i, vilket innebär att jag reagerar precis som om jag fick en allergisk reaktion. Buba rekommenderar ett foder som är till för äldre hundar, i det fodret finns glukosamin, Omega3 och Omega6. Vissa ämnen är något som kroppen själv producerar men när du blir äldre, så bli produktionen mindre. Du måste tillföra extra för att stimulera kroppen, detta är någon som även är vanligt hos äldre människor.

Eukanuba Vetenary Senior Plus Formula heter mitt nya foder och kan bara köpas hos veterinären. Nu har jag ätit detta foder i 2,5 månader och min vackra svarta päls börjar återfå sin forna fina lyster. Jag tycker att fodret smakar jättebra och de där dietkexen är min favorit och räddning.

Tyvärr, så får jag inte längre äta grisöron, inte heller tjurmuskler och inte levergodis. Jag har till och med gått ner i vikt, till mattes stora förtjusning. Senast jag vägdes så kan jag nu konstatera att jag numera tillhör klassen: flugvikt, jag väger bara 35 kg. Det är bra för mina leder och jag har även en midja att visa upp.

Alla ni som var på valpträffen hemma hos Eva & Leffe Nelgard kan ju intyga att jag fortfarande är populär bland tjejerna, framförallt Frida. Frida och jag hade bara ögon för varandra, Frida till och med ignorerade hanar i hennes egen ålder 2,5 år. Hon ville ha en världsvan, sofistikerad, gentlemannamässig äldre herre. Alltså, så visste hon vem som var Alfa-hannen.

Trevlig höst önskar Orvar + familj.
Text: Orvar med hjälp av Joanna Stefanski, matte

Orvar åkte till Ningiala den 27 juli 2005 och en Basset Hound
lever ca i 10 år, Orvar blev 11 1/2 år.

Några viktiga fakta:
Klåda är ett vanligt symtom på husdjur
Klåda kan bero på olika faktorer
Hudparasiter är den vänligaste orsak till klåda på husdjur
Foderallergi kan också ge klåda
En allergiutredning är tidskrävande och kräver tålamod
Det går att avhjälpa klåda med hjälp av medicinering och diet
kontakta din veterinär för en tidig behandling