Buba i Amelia

Vad händer efter Ö- livet ? Läs mer i Amelia om Buba……….

Först var de helt okända. Sedan blev de superkändisar. För att sedan återgå till en vanlig vardag igen. Livet som dokusåpakändis är en omtumlande resa. Amelia har träffat tre ”dokusåpa-veteraner” som berättar om livet efteråt. Åsa Vilbäck blev Robinson-Åsa. Och föremål för fula gubbar. Numera är hon läkare och fritidspolitiker. Förr kunde det här vara en vanlig vardag för Åsa: hon satt och pluggade hemma i Linköping, då telefonen ringde, hon svarade och en stönande man sa: – Hej, Åsa. Jag sitter hör och runkar. Vad gör du? ”Inte bli berörd eller arg på dåren”, tänkte hon, och svarade i vanlig samtalston. – Jag sitter här och pluggar. Ett plötsligt kändisskap kan innebära upp och ner vända världen. Och det var precis vad det blev för henne. Såna smtal fick hon inte bara en gång. Åsa Vilbäck var ute efter en utmaning och ett kul äventyr när hon sökte till Robinson. Hon hade rest mycket och även bott utomlands. Hon var mitt uppe i sina studier till läkare. Hon hade haft rader av extrajobb, bland annat städat på ett slakteri – ”usch, det var ingen höjdare, jag som är en väldig djurvän”. – Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte alls hade några tankar på att bli tv-kändis. Men alla vi som kom med den gången hade ingen aning om vad som väntade, säger hon. Samtidigt medger hon att uppmärksamheten varit kul. Efter Robinson hängde hon med på barturnéer och var bland annat konferencier under en Hawaiian Tropic-tävling. Hon fick gå på rader av kändisfester och plötsligt var det andra kändisar som ville ha hennes autograf. – Det är klart att det var roligt. Men jag har inget behov av att synas hela tiden. Fast om detta kan hjälpa mig att driva frågor jag tror på, då är det bra, säger Åsa, som är aktiv folkpartist och för en tid sedan skrev ett debattinlägg i DN ihop med partiledaren Lars Leijonborg. – Klart att jag fick den möjligheten genom Robinson. Det begriper jag. Men Robinson är inte det största och bästa som hänt i mitt liv. Jag är läkare och detta med medicin och sjukvård är vad jag brinner för, säger hon. För även om Michael Bindefeldt inte skickar festinbjudningar lika ofta längre och skvallerpressen hittat nya kändisar blir hon förstås fortfarande igenkänd ibland och prefixet Robinson får hon leva med resten av livet. – Jag minns hur konstigt det kändes när jag blev igenkänd första gångerna och folk pratade med mig som om vi kände varandra. Sedan vande man sig snabbt. Som när hon under sin utbildning gick tillsammans med en gynekolog och han frågade patienten om det var okej att Åsa var med under en undersökning. – Självklart. Åsa har varit i mitt vardagsrum så många gånger. Det går bra, sa patienten. Åsa säger att hon – trots de fula gubbarna i telefon och erbjudanden om att spela in porrfilmer i såväl Sverige som USA– har mest positova erfarenheter av sitt kändisskap, ”folk är oftast snälla”. Några tuffa killar från ett mc-gäng och har till och mer erbjudit henne ”beskydd”. – Hör bara av dig till oss om någon är dum mot dig, sa en av dem. Själv ångrar hon två fotograferingar – en naken med kroppsmålning för Vecko Revyn och ett utvik (låt vara påklätt) för Café. – Då fick jag en stämpel jag inte ville ha. Det var olustigt. Som när jag var konferencier under Hawaiian Tropic, fulla grabbar vrålade ”visa pattarna” och jag stod på scenen och bara undrade för mig själv: ”vad gör jag här”. Åsa betonar att ska man klara sig helskinnad genom en dokusåpa krävs nog att man har större mål i livet. – Jag kan förstå om folk får det jobbigt efteråt. Först kändisskapet och sedan hur man blir bortglömd. Men Robinson är inte det jag är mest stolt över i livet. Jag är snart färdigutbildad läkare och framöver vill jag hålla på med kirurgi. Namn: Åsa Vilbäck. Ålder: 30 år. Familj: Sambo med Jakob Skarin. Bor: Lägenhet på söder i Stockholm. Dokusåpa: Var med i Robinson 1997. —— Buba Badjie blev Robinson-Buba. Och skyller sin skilsmässa delvis på tv-äventyret. Numera driver han en djurklinik i Bromma. En skvallertidning hade ett stort reportage om honom: ”Robinson Buba har allt. En framgångsrik veterinärklinik. En underbar bostad på Drottningholm. Barn. Husdjur. Det enda som saknas i hans liv är en kvinna”. Var det många som hörde av sig efter det? – Skojar du. Han skakar på huvudet, skrattar högt och berättar om en uppspelt kvinna som ringde efter att hon läst artikeln och hojtade i telefon: – Hoppas att jag inte ringer försent. Hon hämtade andan och fortsatte: – Jag har själv hund. Jag älskar hundar. – Det är bra för din hund det, svarade Buba tålmodigt för att fortsätta med att tacka nej till en date. Buba Badjies livshistoria skulle verkligen kunna bli film. Han växte upp på en bondgård i Gambia, båda hans föräldrar var analfabeter, han fick stipendium för att utbilda sig i forna Sovjetuinionen och bodde sedan där i sex år. Som färdigutbildad veterinär kom han till Sverige – för kärlekens skull. Men här underkändes hans utbildning och han fick återigen utbilda sig till veterinär. – Jag gick i skola fem år i Sverige, så jag har läst i elva år totalt för att få jobba här. Så jag är trygg i min roll som veterinär, säger han och skrattar. Han är glad. Sådan är hans personlighet. Leendet är aldrig långt borta. Och det smittar av sig. Han får sin omgivning på gott humör och trots att han inte vann Robinson vann han publikens hjärta. Han är en av de mest populära dokuspåpadeltagarna genom tiderna. Fast numera är han så långt bort från underhållningsbranschen man kan komma. Han är i djurens tjänst. Drömmen har blivit verklighet. Han har aldrig suktat efter berömelse. Men redan som liten visste han att han ville bli veterinär. Sedan utnyttjar han sitt förflutna som tv-kändis i sin marknadsföring. – Sedan får djuren kanske extra mycket omtanke genom att även små barn tycker det är kul att komma med till veterinären. Väl här får de lära sig saker som är bra för djuret. Även om barnens syfte egentligen var att träffa en kändis. Likadant är det när jag håller föredrag, fler kommer för att jag är en kändis, säger Buba. Annars har han inte mycket till övers för kändislivet. – Klart jag gick på lite kändisfester i början. Men jag tackade nej när jag blev erbjuden att följa med på barturné. Jag vet inte ens vad olika drinkar heter. Jag har ett jobb jag trivs med. ”Du kommer att tjäna massor av pengar”, sa han som ringde, ”Nej, tack”, sa jag, berättar Buba och ler igen. Förutom trånande damer har han fått mycket brev från barn. En liten flicka från Haparanda skickade sin veckopeng när han blivit utslagen ur Robinson. Fast numera är det förstås lugnare med brev och uppståndelse. – Det var en tuff tid strax efter Robinson. Då var jag gift. När tävlingen var över sa jag till en psykolog vi alla fick prata med att: ”skönt att det är över”, hon bara log och svarade, ”Buba, det är nu det börjar.” Det var väldigt hysteriskt ett tag och det är klart att det spelade in när mitt förhållande sprack och vi gick skilda vägar, medger han. Han säger också att han förstår andra som varit med i dokusåpor och sedan får alkoholproblem och har svårt att leva ett normalt liv igen. – Man kan gå på kändisfester tre-fyra gånger i veckan. Det är alltid gratis sprit. Klart det ofta blir fyllefester och att en del har svårt att klara det. Han säger också att det är en konstig och tillgjord värld. Även om det ibland är väldigt kul också. Som när han var med i ”Sen kväll med Luuk” ihop med Lill-Babs. – Jag gillar Lill-Babs och var nästan lite nervös för att träffa henne. Jag menar snacka om kändis. Så kom jag dit och innan jag hann säga något kom hon fram till mig och sa: ”men, Buba, vad kul att få träffa dig”. Buba Badjie. Ålder: 37 år. Bor: hus på Drottningholm, utanför Stockholm. Familj: två barn, Kim, tio år, Emil, åtta år. Flickvän, ”Vem? Det är hemligt.” Dokusåpa: Var med i Robinson 2000. ——– Jocke Ekberg blev Baren-Jocke. Och blåst på utlovade bokprojekt och tv-program. Numera studerar han till socionom med målet att starta ett behandlingshem. Jocke har turnerat land och rike runt med andra dokusåpastjärnor och sett många det gått snett för. – Det är väldigt lätt att tappa fotfästet efter att man varit med i en dokusåpa. Många har haft ett helvete efteråt. Om du inte har en grundtrygghet då är medverkan i en dokusåpa något av det farligaste du kan ge dig in på. Man får en enorm uppmärksamhet och det mår man förstås väldigt bra av. Sedan försvinner det bara. Jocke skrattar. Han klarade sig genom sitt äventyr. Han åkte till Stockholm och Baren med ett enda mål i sikte. Att vinna och komma hem med en kvarts miljon. Det gjorde han också. – Annars hade det blivit katastrof. Jag menar, det var tufft för mig, min tjej och min familj. Hade allt bara varit till ingen nytta hade man förstås verkligen rågat sig varför jag gjorde det. Nu kunde vi betala av skulder, åka ut och resa och ja, det blev bra. Jocke Ekberg hade rest runt i världen, jobbat i barer och på restauranger och han ville egentligen vara med i Robinson. Men produktionsbolaget Strix ansåg att hans profil passade bäst för Baren. – Varför jag sökte mig till tv? Precis som alla andra som sökt till dokusåpor. Man är lite exhibitionist. Det är vi alla. Man vill synas. Det är självklart, säger Jocke. Han fortsätter: – Att vara med i tv är en kick. Det är en bekräftelse. Upplevelsen att vara med i tv i tio veckor klarade han bra. En erfarenhet han delar med de flesta andra i samma situtation. Det är tiden omedelbart efteråt som är den svåraste. – Det var helt klart värst av allt. Jag som flyttat från Lund till Malmö för att få vara mer anonym. Plötsligt kunde jag inte gå utanför dörren längre. Folk slet och drog i mig. De ville ha kramar, pussar och autografer. Jag kunde inte gå någonstans. Flickvännen Marie och barnen, som då var väldigt små, tyckte förstås inte det var så kul. Pengarna blev plåster på såren. Och lite barturnéer inbringade mer pengar. – Fast det var lättare. Även om folk ute i landet kunde vara helt galna när vi kom. Men då var man beredd på det. Man fick bra betalt för det. Mindre kul var alla brutna löften. Jocke skulle få göra tv-program, ”ett samhällsprogram som hade blivit väldigt bra”, en kvinna intervjuade honom för att skriva hans bok. Det blev inget av någonting. – Men så är det. Jag var en förbrukningsvara. Det kom nya dokukändisar. Det gäller att bara förstå det. Så är det bara. Förutom studierna till socionom jobbar han som barchef på en nattklubb i Lund och där är han fortfarande en kändis. – Det går inte en kväll utan att jag blir igenkänd och folk börjar snacka. Men det är bara roligt. Om ett och ett halvt år är han klar med sina studier. Då ska han och Marie, som är färdig socionom vid årsskiftet, öppna ett behandlingshem för ungdomar. Vad skulle få dig att ställa upp i en dokusåpa igen? – Ingenting. Jag vill inte vara med om något mer socialt experiment. En gång räcker. Men det är kul att jag gjort det. För det blev ju som jag ville. Jag vann. Namn: Jocke Ekberg. Ålder: xx Bor: Lägenhet i Malmö. Familj: Sambo med Marie, paret har två barn: Emilio, sex år, Norah, fem år.

Kommentera